|
|
John Cowper Powyssällskapet
|
|
Första sidan ► Om sällskapet ► Nyhetsbrev ► Om John Cowper Powys ► Biografi ► Bibliografi ► John Cowper Powys Kontakt ► Om hemsidan ► In English ► |
Nyhetsblad
Nr 9 – Motsatsernas Förening I John Cowper Powys’ stora roman A Glastonbury Romance återfinns det nygifta kärleksparet John och Mary Crow som, trots att de är nygifta, väntar på den frihet som skall göras deras lycka fullständig. De för ett samtal som i min torftiga översättning lyder sålunda: - Min kära! utbrast han högt. - Vad är det, John? - Tror du att vår lycka beror på motsatser? - Du menar att vi måste gå hit ner, och att jag sen måste gå tillbaka till middagen? - Ja, såna saker… ja! / - - - / - Jag vet vad du menar, John, och jag har tänkt på det jag med, men ibland får jag känslan av att det finns en värld, alldeles innanför eller utanför den här världen, där de där motsatserna som är så svåra att förstå inte längre är skilda åt. - Men det betyder väl döden, gör det inte? Hon vände sig mot honom och han förundrades över den mjukhet, den blomning och glöd som fyllde hennes ansikte i just det ögonblicket. - Inte… nödvändigtvis… inte alltid, sade hon långsamt, och sedan, innan hon åter vände sig bort, log hon ett av dessa djupa, gåtfulla, kvinnliga leenden som bara de största poeterna och konstnärerna, som en Dante, en Leonardo, en Blake, har vågat uppmärksamma, avbilda och kommentera i sitt rastlösa sökande efter det absoluta. Den djupa livsvisdomen tycks i John Cowper Powys’ romaner oftast vara förankrad i den kvinnliga erfarenheten. Men det vore fel att tro att han idealiserar kvinnan. Snarare söker han en väg att upphäva skillnaden mellan manligt och kvinnligt, att få motsatserna att förenas. |
Denna sida uppdaterad 4 april 2012.