John Cowper Powyssällskapet

Första sidan ► Om sällskapet ► Nyhetsbrev ► Om John Cowper Powys ► Biografi ► Bibliografi ► John Cowper Powys på svenska ► Kontakt ► Om hemsidan ► In English ►

Nyhetsblad Nr 11 – Modern levnadskonst av Oscar Wieselgren Det svenska mottagandet av John Cowper Powys kan tyckas förvånansvärt tidigt och om-fattande. En mängd tillfälligheter har spelat sin roll här, men framför allt några nyckelpersoner som introducerat Powys för en svensk publik: Alf Ahlberg, Sven Erik Täckmark, Cedric Hentschel. Även akademiskt har Powys varit central i Sverige – om än senare - med namn som Harald Fawkner, Janina Nordius, Eivor Lindstedt. Powys började översättas tidigt i Sverige, och i den senare delen av översätt-ningshistorien är Sven Erik Täckmark den dri-vande kraften. Han var också mannen bakom det svenska John Cowper Powyssällskapet och hans betydelse för Powys i Sverige kan inte överskattas. Jag tänkte framöver i några artiklar i Nyhetsbrevet belysa den svenska Powys-receptionen. Här kommer jag naturligtvis att ta upp Sven Erik Täckmarks betydelse liksom den akademiska hanteringen av Powys. I det första avsnittet – som alltså kommer i nästa utgåva av Nyhetsbrevet - skall jag diskutera mottagandet av de två första svenska Powysöversättningarna, Modern själskultur och Lyckans väsen. Redan nu vill jag som ett smakprov ge ett exempel på hur Powys diskuterades i svenskt trettiotal genom att in extenso återge Oscar Wiselgrens recension av Modern själskultur i Svenska Dagbladet, 30 no-vember 1935. Lars Gustaf Anderson MODERN LEVNADSKONST ”Siig mig: hvad er Jeres Mening om Siælen” frågar den till spåman förklädde Oldfux i Barselstuen, och den konfunderade Corfitz svarar: ”Min Herre, det er noget som er ganske skiult for mig”. Interpellanten är emellertid icke nöjd med svaret utan anfäktar Corfitz hårt för hans förmenta skepticism. I våra dagar skulle Corfitz icke ha behövt hålla sitt svar i så tveksamma ordalag, ty många finnas som i tal och skrift framlagt högst tvärsäkra meningar i ämnet. Men de flesta av alla dessa utlåtelser ha haft det felet att de icke stått bi ens i de tjugu år som Ibsen genom dr Stockmanns mun förklara vara den genomsnittliga livslängden för en ordinär sanning. Växlingen i omdömen har varit så stark att vi alla vant oss vid att möta nya psykologiska generaliseringar med någon betänksamhet. Till slut stannar man hellre vid den klassiska psykologien, i medvetande om att man vet man har men inte vad man får. John Cowper Powys tillhör emellertid icke de äventyrslystna conquistadorerna på det psykologiska området. Han är visserligen icke rädd för nyheter, men han är välgörande fri från begäret att till varje pris vara originell. Han behöver det heller icke, ty han har tillräckligt renommé för att trots sin traditionalism verka intresseväckande. På anglosachsiskt språkområde är han känd och berömd sedan länge. Av den bekanta brödrakretsen Powys – härstammande från en prästsläkt i Derbyshire och nyligen skildrad i ett intressant arbete av Richard H. Ward – är han den främste och mest läste. I tjugufem år har han verkat som föreläsare i Amerika och där vunnit en otrolig popularitet. Numera är han bosatt i England, där han fortsätter sitt skriftställarskap med aldrig sinande friskhet och idérikedom. Hans nu till svenska av dr Ahlberg ypperligt tolkade arbete ”The meaning of culture” tillhör utan fråga det bästa han skrivit, och man har all anledning att glädja sig över att det blivit tillgängligt på vårt språk. Det är icke någon systematisk personlighetspsykologi utan snarare en allmän handledning i mänsklig individualkultur. Där finnes en mängd kloka och fina iakttagelser om förhållandet mellan individen och de intryck som behärska dess utveckling, sociala, litterära, moraliska och konstnärliga i växande blandning, och där bredvid möter man rad för rad skarpsynta allmänanalyser, fyndiga paralleller och välbetänkta värdesättningar. I den förträffliga handboken Who’s Who upplyses att författarens högst älskade rekreation är långa promenader. Det förstår man gott, när man läser honom, ty man har ett bestämt intryck av att han fattar livet och litteraturen som ett vidsträckt och intresseväckande landskap, vilket han genomvandrar med öppna ögon och vakna sinnen. Det finns mycket som man särskilt önskade påpeka, så exempelvis den ypperliga analysen av den intellektuella träningens värde (sid. 28), den överlägsna uppgörelsen med det s.k. praktiska livets högröstade apostlar (sid. 168) och den starkt personliga, utan tvivel på egen erfarenhet baserade skildringen av de stora konstupplevelsernas avgörande betydelse (sid. 222). Men intet referat kan göra rättvisa åt den nobla och förfinade intellektualitet som på dessa sidor träder läsaren till mötes. ”The meaning of culture” är en bok, som icke blott bör läsas utan läsas om igen, betänkas och begrundas. I ögonblickets hjälplöst förvirrade ideella situation vill man gärna tro att den har en alldeles särskild mission att fylla.

Denna sida uppdaterad 3 april 2012.