John Cowper Powyssällskapet

Första sidan ► Om sällskapet ► Nyhetsbrev ► Om John Cowper Powys ► Biografi ► Bibliografi ► John Cowper Powys på svenska ► Kontakt ► Om hemsidan ► In English ►

Nyhetsblad Nr 12 – Självbiografin – äntligen! av Lars Gustaf Andersson Till sist har så ett av de märkligaste svenska översättningsprojekten kommit i hamn: Sven Erik Täckmarks och Mikael Nydahls översättning av John Cowper Powys Autobiography. Täckmark, som bakom sig hade viktiga verk av Powys, främst Wolf Solent, arbetade på 1980-talet med att översätta självbiografin. Tanken var att boken skulle komma ut på den banbrytande René Coeckelberghs förlag, men när förläggaren hastigt avled kom manuskriptet på avvägar och dök inte upp förrän långt senare. Det illa medfarna manuskriptet visade sig till råga på allt vara ofullständigt, och Mikael Nydahl som åtog sig att publicera boken på sitt förlag Ariel, fann att han också fick bli dess andre översättare, genom att fylla i lakuner och revidera mycket av den ursprungliga översättningen. I sitt efterord till den nu utkomna svenska utgåvan skriver Nydahl: Den text som nu föreligger på svenska har således ett dubbelt upphovsmannaskap. Under dess framväxt har vi eftersträvat att införliva den kunskap Täckmarks grundtext ägde och de stilval den gjorde i den nya texten. Samtidigt är det väsentligen just det den är: en helt ny text, som utvecklat andra sätt att hantera originalets syntax, lexikon och stilförståelse på. (s 669 – 670) Självbiografin kom ut 1934 och är på sätt och vis ett bokslut över den unge Powys författarskap, samtidigt som den markerar inledningen på den fas av hans karriär som utspelade sig i Europa. Den sextioårige författaren var inte på väg att avsluta sitt livsverk, han stod snarare i begrepp att börja, och som vi alla vet var han rastlöst produktiv ända in i de sista åren på början av 1960-talet. I Självbiografin handlar det mycket om barn- och ungdomsåren i Weymouth och Sherborne, om studietiden i Cambridge, och det kringflackande livet som föreläsare och brödskrivare i Europa och Amerika. Som Mikael Nydahl träffande beskriver det i sitt efterord är detta emellertid en läsning som strider mot de flesta av memoarkonstens konventioner: I långa stycken verkar författaren inte minnas årtal och namn; samtidigt som han har ett närmast fotografiskt sinne både för situationer, naturscenerier, dofter och (inte minst) personligheter. Trots sin glömska (som uppenbart är delvis spelad) och trots sin till solipsism gränsande individualism (som säkert också är det) är bokens självporträtt en väv som är slagen på en varp av inkännande och komplexa porträtt – av såväl fadern och bröderna som av en rad nära, ibland livslånga vänner; inte minst de författare vars bekantskap han gör i den amerikanska exilen (framför allt Theodore Dreiser och Edgar Lee Masters). (s 668) Ett sätt att läsa Självbiografin är att inte famla efter litteraturhistoriska och biografiska fakta, utan låta sig föras med av de väldiga strömmarna av ord. Överallt skall vi finna nycklar till våra egna liv, som när författaren plötsligt, mot slutet av sitt verk, hävdar: ”För vilket är, till att börja med, det djupaste, det hemligaste syftet med mitt liv? Jag kan svara kategoriskt: ’Att njuta av de förnimmelser jag har lust att njuta av när jag är fullständigt och skamlöst mig själv’.” (s 544) Eller när han beskriver sin värld som pluralistisk: ”… en värld som är som Homeros’, där allt omkring en, luften, vattnet, jorden, elden är en levande andes levande kropp.” (s 430) En av hans mest gripande formuleringar rör förhållandet till barnet inom oss: ”De som vi varit har snarare gått förlorade än fullbordats i dem som vi blivit, och mången som slavar för sitt dagliga bröd i sitt vuxenskaps nöd bär inom sig vålnaderna efter barn som en gång njöt livets goda.” (s 157) Vålnaden efter barnet i John Cowper Powys lever befriad och gåtfull vidare i hans omtumlande och utmanande författarskap, och kanske allra mest intagande i hans Självbiografi. Självbiografin finns i välsorterade boklådor och kan också beställas direkt från Ariel Förlag: www.ariel.nu. En utförlig recension av Crister Enander, ”Vem är rädd för John Cowper Powys?” publicerades i Tidningen Kulturen. http://www.tidningenkulturen.se/index.php/portr-mainmenu-51/litteratur-mainmenu-97/4848-vem-aer-raedd-foer-john-cowper-powys

Denna sida uppdaterad 3 april 2012.